.

Från en onsdag till en Torsdag var allt förändrat .

Jag gör sånt man ska i värsta fall göra om 20 år ..

Tar hand om sin pappa som bor på hem och inte kan klara sig själv .

Ligger sömnlös om nätterna och undrar om de ens borstar hans tänder ...

Jag vann tillslut min pappa , men i ett helt annat tillstånd än vad hjärtat ibland orkar med .

Ett tillstånd där vi inte riktigt kan dela varandras innersta ..

Vi kan inte längre föra en konversation ...

.. Kan bara få reda på att han mår "bra"

För han säger aldrig att det är dåligt fast jag ser i hans uttryck att han inte alls trivs i situationen han olyckligtvis hamnat i . Men han klagar inte .

Jag är lyckligt lottad att jag har två föräldrar i livet . Men jag är inte hel när jag varje dag har ont av tanken att han inte är här när han egentligen är ... här !

Jag ser en man som inte kan ta vara på sig själv , och jag vill varje gång krama om glömma och vara tillbaka till dagarna då jag inte visste ...

Det enda jag vill är att möta faran , utan att vara rädd .

För hur ont detta än gör så är det värt det .

Om jag inte hade träffat dig hade jag sannerligen varit någon annan .